ALLA BARNKAMMARBÖCKER

Den sjungande Barnkammarboken

Den randiga Barnkammarboken

Pixibox: Barnkammarboken

Lilla BKB: Sånger för hela kroppen, inkl. DVD

Lilla Barnkammarboken - Grodor, prinsar och prinsessor

Lilla BKB: Grodor, prinsar & prinsessor

Lilla Barnkammarboken: Julsånger

Lilla Barnkammarboken: Julsånger

Min egen barnkammarbok

Den rosa Barnkammarboken

Den gyllene Barnkammarboken

Den silvriga Barnkammarboken

Den svarta Barnkammarboken

Den röda Barnkammarboken

Den gula Barnkammarboken

Den gröna Barnkammarboken

Den blå Barnkammarboken

Den vita Barnkammarboken

Lilla Barnkammarboken: Sju små sagor

Lilla Barnkammarboken: Rim och ramsor

Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor

Den skimrande Barnkammarboken

Möt några av de fantastiska bokskaparna!

Barnkammarbokens identitet bygger mycket på kvalitetshistorier ackompanjerade av fantastiska illustrationer. Läs mer

Sara Nyström och Annika Lundeberg - förläggare och initiativtagare

Antologiserien ”Barnkammarboken” har blivit ett vinnande koncept för såväl lyssnare och läsare som för bokförlaget Bonnier Carlsen.
Med en väl utvald mix av sånger, dikter, berättelser och illustrationskonst för de yngsta har antologierna nått mer än en miljon köpare.

Sara Nyström, som numera är på Wahlström & Widstrand, var med och startade antologiserien Barnkammarboken i slutet av 1980-talet

Hur kom det sig att den första Barnkammarboken blev till?
– På 1960 talet gav Bonniers ut en ganska lång, framgångsrik antologiserie, Barndomslandet, som gjordes för hela Norden. På 1980-talet kändes Barndomslandet lite gammal och jag och Birgitta Westin (idag förläggare på Rabén & Sjögren) började då planera två titlar som vi tänkte skulle följas upp av flera. Titeln inspirerades av den gamla konstnären Jenny Nyströms Barnkammarens bok.
Den blå
och Den gröna Barnkammarboken kom ut 1989 och vi var angelägna om att den första, Den blå, skulle rikta sig så långt ner i åldrarna som möjligt och arbetade därför mycket med rena bilduppslag och tog med rim, ramsor och sånger. För att böckerna skulle kännas moderna bad vi några då nya unga konstnärer, bland annat Pija Lindenbaum, Anna Höglund och Jockum Nordström att göra originalbidrag för de två första Barnkammarböckerna.

Några år senare gjorde Birgitta Westin Den gyllene Barnkammarboken och 1999 tog Annika Lundeberg över arbetet.

Hej Annika Lundeberg!

Vad krävs för att en antologi ska bli riktigt bra?
– Det gäller att hitta den bästa blandningen, av nytt och gammalt, både när det gäller texter och bilder. Sedan ska det blandas så att det blir en bra mix av sånger, dikter, kortare och längre berättelser. Det gäller också för bilderna, en mix av olika teckningsstilar och mellan mycket färg och lite.

Hur många Barnkammarböcker har ni tryckt allt som allt?
Över 1 000 000 exemplar, vilket är en ofattbar summa som jag i min vildaste fantasi inte hade kunnat föreställa mig.

Är det någon av antologierna som sålt mer än andra?
– Sångboken ”Den silvriga Barnkammarboken”. Den har sålt i över 250 000 exemplar.
När jag jobbade i Barnens bokhandel på 80-talet sålde vi mängder av Min skattkammares Visboken, så jag visste vilken potential breda och bra sångböcker för barn har. Däremot är sångböcker mer jobbiga att arbeta med, det krävs en hel del tålamod (och i slutändan pengar) för att hantera alla rättigheter.

Vem hittar på teman till böckerna?
– Förläggare tillsammans med en redaktör. Sedan checkar man av med bra kontaktpersoner, enskilda läsare, bokhandelsmedhjälpare, vår marknadsavdelning.

Vilken är din favoritantologi?
– Den allra första jag gjorde ”Den röda Barnkammarboken”. Boken känns fortfarande speciell. Jag vågade lita på min känsla att låta illustratörerna få välja vilken saga som de ville illustrera.
Annars är jag oftast mest förtjust i den jag just nu håller på med. Jag är också stolt över ”Den skimrande Barnkammarboken” att jag lyckades göra en värdig uppföljare till ”Den silvriga” och att illustratörerna överträffade sig själva igen. Samt att skivan var extra rolig att göra, så många favoritartister och den blev så bra!

Vad är det roligaste/mest utmanande med att göra en antologi?
– Att få det hela att gå ihop. Att lyckas visualisera en idé jag har i huvudet. Och att inte tappa sugen när någon tackar nej, utan att istället tänka ut en ny lösning, en ny bra illustratör som kan göra en helt annan bild till just den texten.

Hur gör du för att hitta material?
– Jag letar efter äldre material i gamla böcker. Jag vet inte hur många gånger jag har bläddrat igenom gamla antologier, sångböcker och suttit på diverse bibliotek och letat – ständigt med ”nya glasögon”, beroende på vilket tema jag just håller på med. Att hitta nytt material är roligt! Det gäller att tänka ut vem som skulle kunna skriva vad, och att locka den författaren till att göra något helt nytt.

Hur tänker ni när ni väljer illustratörer till texterna?
– Det måste finnas en bredd och variation i varje bok, men det får inte heller bli ”rörigt” med alldeles för många illustratörer. Det måste finnas en linje i boken och ett lugn. Jag använder naturligtvis många favorittecknare och som tur är så har ofta jag och redaktören lite olika preferenser, så att slutresultatet blir varierat och bra.

Något favorituppslag?
– Många, många. Det är väldigt svårt att välja ut några.
Varje gång det är dags för illustratörerna att lämna in sina bilder så är det som rena rama julaftonen ­ Jag blir lika överraskad och glad varje gång.
Ska jag nämna några så är det bland annat: Vem kan segla förutan vind av Jakob Wegelius (i Den silvriga), Tord Nygrens Nu i ro slumra in (i Den silvriga), Blinka lilla stjärna av Lotta Geffenblad (i Lilla B: Godnattvisor). Men jag glömmer aldrig när jag fick se Gunna Grähs Askungen (i Den röda) första gången. Jag hade oroat mig lite när hon valde just den sagan. Men så kom bilderna och hon hade jobbat i en helt ny stil. Bilderna var så vackra och medeltidsaktiga, men samtidigt tuffa så det kändes helt rätt!

Vilket år började ni med CD skivor i böckerna?
– Det var 2004 när Den silvriga Barnkammarboken skulle släppas. Vår marknadschef tyckte att det skulle vara en rolig och viktig ”detalj” till lanseringen. Tanken var att det skulle vara en engångsgrej till första tryckningen. Men det blev en succé! Efterhand gjorde vi en CD till varje bok, och nu går det ju inte att vara utan dem.

Hur tänker ni när ni väljer artister till visorna?
– Första gången vi gjorde skivan så var det extremt bråttom och jag ägnade mest tid åt att den INTE skulle bli en skiva med en ”barngrupp som står och sjunger vid en synt”, för det var väldigt vanligt då. Men sedan har vi haft rätt bra med tid för att planera skivorna och då får jag vara med och föreslå och sen välja vilka artister som ska vara med. Det är en underbar situation där jag kan välja ut favoriter vars röster passar bra för att sjunga barnlåtar.

Vill alla artister vara med?
– Ja, i princip. Få säger nej. Vi har ett gott rykte i musikvärlden. Det är välproducerade skivor som både blir grammisnominerade och säljer guld och platina, något som är ganska ovanligt nuförtiden i skivvärlden.
Den blå barnkammar-skivan fick en Grammis för ”Årets barnalbum 2007”.

Varför har Barnkammarboken blivit så populär?
– Det är en traditionell blandning i böckerna, men alltid med en ny vinkling i form av illustratörer som ger ”gamla” texter en ny innebörd eller författare som kan skriva något nytt och fräscht utifrån ett ”gammalt” tema. Dessutom är vi generösa mot texterna och bilderna, de får ta den plats ”de behöver”. Det känns lyxigt att inte behöva tränga ihop en historia på få sidor. Och sedan uppskattar jag själv att det alltid är noter till sångerna . det är både ”vackert” och praktiskt.

– Stina Zethraeus